  |
 |
|||||
|
||||||
         |
       |
VarförDECEMBER 2004Den här killen hade länge velat berätta en historia! Han får en idé! – Varför inte göra en långfilm! Det kan väl inte vara så svårt? Börjar genast planera. Efter en veckas noga övervägande överger han tanken på att kontakta SFI. Vad skulle dom tro? Nej, bäst var nog att helt gå utanför systemet direkt. 
JANUARI 2005 Börjar skriva manus och frågar folk om dom är sugna på att vara med. Ingen verkar ha något bättre för sig. 
FEBRUARI 2005 Manuset växer. Skådespelarna får mycket frihet att utveckla sina roller. Bland annat genom att klä och uppföra sig som sina rollfigurer på en fritidsgård, två gånger i veckan under hela våren. 
APRIL 2005 Man lyckas skrapa ihop hela 195.000 kronor! En enorm summa pengar. MAJ 2005 Man inser ganska snabbt att 195.000 kronor är inte så mycket pengar i sammanhanget. Men som tur är bidrar även lokala företag och organisationer på olika sätt. Bl.a. skänkes kakor, kaffe och gaffatejp. 
SOMMAREN 2005 Inspelningen pågår i åtta veckor. Bland annat bestämmer man sig för att filma en fotbollsmatch på grus på sommarens absolut varmaste dag. Alla offrar sin sommar för filmen. 
SEPTEMBER 2005 Nu var det bara att hitta en klippare till filmen… Regissören räknar lugnt med premiär i november 2005. Här är en kille som står vid havet och försöker se svår ut. Han blir filmens klippare. 
OKTOBER 2005 Klippningen fortsätter. Faciliteterna är av högsta kvalité. 
NOVEMBER 2005 Regissören och klipparen visar sin första version på två timmar och 18 minuter för en grupp förväntansfulla människor. Det blir finsk stämning rummet. Premiären skjuts upp på obestämd tid. 
DECEMBER 2005 Klippningen börjar om från början. Den här killen erbjuder sig att börja skriva musik till filmen. 
VINTER/VÅREN 2006 Klippningen fortsätter. Klipparen är alltid positiv. Känslorna hos regissören är mer upp och ner, tvingas bland annat att livnära sig som tomte för att inte gå i konkurs. 
|
MAJ 2006Filmen börjar ta form. Det kan nog vara dags att kontakta systemet ändå. Dom googlar sig fram till ett företag som heter Sonet Film. Ett företag som visar sig vara ledande när det gäller distribution av svensk biofilm. Dom får se en trailer och bestämmer sig för att ta en titt på hela filmen. JUNI 2006 Sonet tycker den är bra, men med vissa brister. När de hör att filmen har kostat 195.000:- tror de knappt att det är sant. JULI 2006 Sonet skjuter in 100.000 kr, för att filma några kompletterande scener. Sonet ger full frihet till regissören. 
AUGUSTI 2006 Två veckors inspelning. Skådespelarnas hår måste rakas och flätas ännu en gång samt måste alla kläder grävas fram igen. Men det är bara kul. 
SEPTEMBER 2006 En tredje omklippning börjar. Nu i Stockholm. Det pratas gott om filmen, regissören och klipparen känner att det finns chans till bio nu. Den här killen jobbar på Sonet och tog hand om regissören och klipparen, när dom var nya i Stockholm. 
NOVEMBER 2006 Sonet får se ny version av filmen. Det råder stor förväntan i rummet. En ännu finskare stämning uppstår. Regissören och klipparen får två veckor på sig att klippa den bättre, annars skulle dom få åka hem till Skåne. DECEMBER 2006 Sonet har rätt, den måste bli bättre, så man ger inte upp. Man tillbringar ibland 16 timmar om dagen i klipprummet. För den annars naturvane regissören, börjar betongbunkern likna ett fängelse. Ofta lämnar han klipparen ensam i rummet, för att springa runt i gräset på Gärdet. Till slut lyckas dom ändå bli nöjda. Men man känner att det saknas en sista garnityr. En tredje klippare erbjuder sig att ta en sista titt på filmen. Efter att ha sett filmen 100 gånger inser regissören och klipparen att dom stirrat sig blinda på den, och tackar med glädje, ja till erbjudandet. På ett ödmjukt men ändå fascistiskt sätt, skär han våldsamt bort ett par favoritscener och kastar om ett par repliker. Han lägger den sista marsipanrosen på tårtan. Musiken ses över ännu en gång. En testpublik på 65 personer ger filmen betyget 4,2 av 5 möjliga. 
JANUARI 2007 Några ur ledningen för Göteborgs Film Festival får se filmen. Dom tycker den ska ha urpremiär på sin Filmfestival. Regissören blir hotad pga. filmtiteln. Han känner sig trots allt ganska lugn. Tror och hoppas att känslorna kommer lugna sig när filmen väl visas. Vilket dom också gör. Filmen får ett mottagande som ingen hade räknat med, ett väldigt positivt sådant. 
FEBRUARI 2007 Tack vare det goda mottagandet på festivalen och från Göteborgarna själva, bestämmer sig Sonet & SF för att låta den gå upp på bio. MARS 2007 Filmen ljuskorrigeras och ljudmixas ännu en gång, tack vare stöd från Film i Väst och Film i Skåne. Den totala kostnaden för det tekniska efterarbetet landar på strax över en miljon. Tre gånger mer än produktionsbudgeten. 
APRIL 2007 Den nya ljudmixen blir klar (med ett nytt fantastiskt ljud, ännu bättre än Göteborgsvisningen lovar ljudchefen) och filmen har lagts över på 35 mm. MAJ 2007 4 maj, svensk biopremiär. Regissören köper en rävpäls och blir fruktansvärt högfärdig! |
|
|
